Centralskolan

Det har funnits stunder då jag hatat Centralskolan. Alla rykten om allt och alla, allt skitsnack och falska människor. Lärarna som jag inte tyckte gav mig chans. Allt plugg som inte alls intresserade mig. Elever som jag verkligen inte stod ut att vara i samma rum som. Dessa känslor har jag haft under högstadiet så sjukligt många gånger. Jag har hatat, hatat och hatat, nästintill funderat på att skita i allt som hade med skolan att göra. MEN, jag stannade ju kvar, även fast jag hatade det mer än något annat. För lärarna, dem var ju egentligen ganska okej, om man bara lyssnade på dem. Och plugget, ja det var skit, men jag måste ju plugga för att kunna uppnå mina mål i livet. Och alla rykten, dem lärde man sig att strunta i och sluta tro på, man visste att nästan ingenting var som alla andra påstod. Man lärde sig vilka man kunde lite på och inte. Och skitsnacket kommer aldrig försvinna. Och eleverna jag inte stod ut med, ja dem var ju helt okej när man lärde känna dem. I centralskolan finns det människor som har förändrat mitt liv, människor som kommer att påverka min framtid. Där finns det människor som jag älskar högt över molnen. Trogna vänner jag inte kan leva utan, som alltid ställer upp och finns vid min sida. Där har jag mött människor som jag aldrig kommer glömma. Utan alla er på Centralskolan hade jag inte lärt mig det jag vet idag. Både kunskapsmässigt och saker i det vardagliga livet. När jag mådde som värst var det ni som fick mig upp på toppen igen. Det är ni som har gjort mig till den jag är idag. Jag har ljugit, jag har snackat skit, jag har varit falsk, jag har tyckt illa om folk utan anledning, jag har gjort misstag. Men jag är inte mer än människa, det är mänskligt att göra fel.