längesen

Ett tag trodde jag att jag slutade leva. Jag slutade tycka och känna. Allt vara bara tomt och förbi. Dagarna verkade inte ha ett slut. Jag bara fanns där mitt i allt, bara andades. Men någonstans fanns känslan av att jag inte stod ut att leva i tomma intet. Jag tog mig i kragen och började leva igen. Många gånger grät jag, kände mig helt förstörd. Men allt var bättre än att inte känna något alls. Jag lyckades. Lyckades bli hel igen. Nu kan jag vara stolt och säga att jag är glad och lycklig igen.